Dräkten var det tydligaste sättet för en människa vid sekelskiftet att signalera sin klass, grupp och könstillhörighet, därav är det ett bra och viktigt verktyg för att gestalta och redan vid första anblick berätta vad lajvet har att förmedla. Det kan vara läskigt med dräktkrav men se det som ett verktyg och en tillgång med tydliga ramar för att du ska få möjlighet att tillsammans bygga en bättre lajvupplevelse. Mycket för lajvet Rallare går att plocka ihop på secondhand bara man har rätt glasögon med sig. I denna text bryter vi ner dräktdelarna för var yrkesgrupp och kommer med trick och tips för att gestalta andemeningen av tiden då lajvet utspelar sig.



(bildlänk Digitalt Museum)

Ingenjörer och Kamrér
Här har vi gänget med 3-delade kostymer, vaxade mustascher och stärkta kragar.
En man av denna samhällsklassen och yrket har det som skyldighet att klä sig snyggt och prydligt. Håret kort, helrakad eller vaxad mustasch var på modet men somliga äldre herrar behöll sina helskägg men alltid prydligt.
På huvudet hade man till vardags och arbetet, hatt av modell plommonstop i grått, brunt eller svart, hatten var alltid på om man inte var inomhus eller i kyrkan.

Inifrån och ut :
Vit frackskjorta med lös stärkt krage som fästs i skjortan med knappar. Ibland även lösa manschetter. Till detta en smal slips med en liten hård knut.
Kostymen består av tre delar, där det utmärkande är de små slagen på kavajen vars vik även börjar högt upp redan i brösthöjd. Byxorna är relativt smala med pressveck fram. Materialet för alla delar är kostymull men varierar i färgskalan grått, grönt, brunt, blått och svart. Svart ses som stramt, högtidligt och gammalmodigt vilket man därför kan ha för att gestalta den typen av roll. Rutigt är högst modernt, men ränder och andra sparsmakade mönster förekommer också.
Till detta bärs kostymskor i brunt för färgade kostymer eller svart till svart eller grå  kostym.

Accessoarer i övrigt – Fickur bärs av den arbetande över och medelklassen, även gärna promenadkäpp. Sporten är en ny och modern fritidssyssla och att vara en aktiv man ett hett ideal.
Knäpphängslen, byxorna för fint folk har knappar som hängslena håller upp, dessa bärs innanför västen.

Fejka looken  –
Hitta en två eller tredelad kavaj i ett lämpligt ull eller ullblandning, den får gärna vara rak men inte för stor över axlarna, mindre axelvaddar är att föredra. Gärna med hög midja på byxorna och en väst som knäpps lite högre, denna behöver inte matcha. 

Har kavajen bara två eller 3 knappar eller är första knapphålet beläget långt ner? Byt ut dem och sy på fler knappar högre upp. Pressa också om slaget med hjälp av ett strykjärn och ånga så att det upplevs som mindre och att slagets vik börjar strax under armhålshöjd. Pressa om eller dit pressveck på byxorna i samma veva. Sy på egna knappar för knäpphängslena på insidan.

Frackskjortor och manschettknappar går ofta att hitta på second hand med eller utan ståkrage. Annars går ståkragar (som ska passa skjortans krage och din hals) att beställas från till exempel Darcy Clothing där de även har tillhörande knappar. De har även hattar. Kolla deras utförsäljning!
Glöm inte att det ofta går o hyra kostymer och hatt från teatrar. Även teatrar har utförsäljningar!




(bildlänk 1) Kvinna Sollerö socken

Hushållerskor
Klär sig stramt men korrekt utan frivoliteter i svart dräkt bestående av långärmat liv med knappar mitt fram och matchande vid kjol. Såklart med särk, korsett och flera underkjolar, har ofta även en kudde vid stussen för att bära tyngden av kjolen. Bär förkläde inomhus när arbetet kräver de men oftast inte vid enklare sysslor som sömnad men sällan utomhus eller i ärenden. Bär ofta örhängen och/eller brosch. Håret är ofta något mer kreativt uppsatt än andra arbetande kvinnor. Bär såklart enklare hatt utomhus, sök på hattar från 1890 och fokusera på hur de sitter på huvudet, enklare dekor och silhuett är poängen. Somliga kvinnor anammar plommonstopet men bär den mer framåtlutad än männen så att den inte krockar med frisyren. För skor rekommenderas kängor med klack med snörning eller knappar.


(bildkälla)

Rallare och förmän
De arbetande karlarnas dräkt var varierad och grov. Byxor i grövre material som tjock manschester som värmde och tål hårt slitage. Men även ull och skinn. De var ofta hårt lappade och lagade. Länk till överlevande par här . Knappgylf var norm och de hade ett spänne bak för att ställa in midjan så de stannade uppe. Arbetande karlar använde även breda bälten. Till detta bars storskjortan i bomull eller linne eller flanell i enfärgat eller randigt, dessa skjortor saknade kragar och hade ofta ett sprund i mitt fram som knäpptes eller upp mot ena sidan av halsen (exempel  på modell här) De bar instoppade eller utanför byxorna beroende på om de drog när man arbetade. Ofta bars även en storväst i manchester, läder eller ull. Dessa kunde vara enkel eller dubbelknäppta men saknade också krage men var stora och löst sittande. Finns flera bevarade på digitalt museum man kan kika på här.
På huvudet bars runda filthattar och även enklare skärmkepsar typ vegamössa. På fötterna hade man utöver grova sockor gärna stövlar eller högskaftade kängor för att kunna arbeta i leran.

Det viktigaste med rallarna är egentligen att förmedla slitage och hur det hårda arbetet inte bara slet på människan utan även kläderna. Patinera era kit, damma ner, nöt och slit och laga med glädje era plagg så de ser använda ut. Lera och skit är rallarnas vardag.

(bildkälla 1) (bildkälla 2)

Kvinnliga rallare och kockor
Finns betydligt färre bilder på kvinnor att utgå ifrån i bildsamlingarna men baserat på dessa och den bevarade dräkten från tiden vi ska gestalta kommer här en genomgång. 

Beroende på ålder, om man var gift, bakgrund och graden av skitiga arbetsuppgifter skilde sig mer hur arbetande kvinnor klädde sig men ska bryta ner det så gott det går.

Äldre och gifta kvinnor bar alltid klut dvs huvudduk på huvudet och håret i knut. Kluten bars i en uppsjö av färger och mönster knuten i nacken eller under hakan till vardags. Yngre och ogifta hade håret uppsatt mer efter modet i en fluffig knut på huvudet om man var moderiktig eller praktiskt i flätor för att skydda det från arbetet.

Dräkten är en blandning av folkliga traditioner och influenser från den borgliga dräkten, oftast sydd i hemmet med en blandning av i majoritet hemvävda tyger med mindre plagg i köpetyger.
I allmänhet hade man särk/blus som var långärmad och knäppt högt i halsen i linne eller bomull. Kvinnor i allmogen bar sällan korsett men kunde ha livstycken som tjänade samma syfte av att stödja bysten. Kjolen gick till ankeln och var oftast i ull som var rynkat med knäppta rynkor i midjan och ett rynkat förkläde i lin, bomull eller ull som ofta var hemvävt i lång eller tvärrandigt.  Därpå hade man sydda jackor som även kunde ha mönsterstickade påsydda ärmar.
Ett vanligt ytterplagg var ull-sjalar och stickade hjärtvärmare som låg över axlarna och knöts runt midjan. Mönster och färg var norm och stack ut i jämförelse med herrarnas mode och de mörka damerna från stan.

Skor efter väder och arbetsuppgift. Läder med låg klack, spännen eller snörning om känga.

(bildkälla) Kvinna i vardagsdräkt sk halvdräkt.

Folkliga dräktelement

Obs! Uppmuntras men inget krav för att delta!
Tiden vi kommer berätta om är en tid färgad av förändring och krock mellan nya och gamla Sverige, ett möte mellan stad och land och i ett område kring Dalarna där det finns en stark tradition av folklig dräkt. Därför vill vi uppmuntra till att gestalta om det är så att man själv har plagg man vill använda när det är fest eller mer vardagliga plagg för de roller som kan bära dem i arbetet. Kultur är lokalt och många av arbetarna är med största sannolikhet från områdena kring Mälardalen som har en tradition av dräkt. Det blir också en tydligare känsla av kultur mellan stad och landsbygd. Dalkullor och dalmasar var kända för att åka iväg och arbeta och bar sin kultur även då.